Vi har passerat Korintkanalen!
Paus i Paradiset! (for an English version please scroll down)
Nu har vi gått igenom Korintkanalen som var ett av våra mål med höstens segling. Men först en tillbakablick;
Vädret kan man inte påverka, inte heller förutse vad som är nästa sak som ska gå sönder. Vi har nämligen varit tvungna att ligga kvar i samma hamn lite längre än vi tänkt oss. Först för att vår generator behövde lagas och sedan för att det blåst för mycket för att kunna gå vidare.
Efter Trizonia var planen att gå till Itea, för härifrån kan man ta sig till Delphi. Dagen innan vi kom till Trizonia upptäckte skepparen att spänningen på våra förbrukningsbatterier var lite för hög. Analysen var att regulatorn i generatorn inte begränsade spänningen som den skall. Alltså, vi laddade batterierna "för" bra. Om spänningen stiger för mycket kan kanske någon apparat ombord ta skada och det kan bli både dyrt och besvärligt. Så vi kontaktade en firma i lilla Itea som kunde bilel och de lovade att hjälpa oss att byta regulatorn i generatorn. Men hantverkare är ju kungar och det hela drog ut på tiden. Vår första kontakt med firman var måndag morgon och på fredag morgon var det äntligen fixat. Sedan var det det här med vädret; när vi kom ner till Grekland var det fortfarande värmebölja, men nu blåste det kraftigt från norr. Vi har haft kraftiga nordliga vindar som har varit ovanligt kalla. Kanske 12 grader på natten och 18-20 på dagen när solen kommer fram. Men vinden kyler, så i blåsten känns det inte så varmt. I Itea har vi legat mot en betongpir så det var säkert och utan några egentliga vågor. Men ibland så tjuter det i riggen och båten lutar för vindtrycket. Så inte helt komfortabelt men ändå ok. När vi kom till Itea så var batterierna inte fulladdade och vattnet började ta slut. Det blev till att ransonera på el och vatten. Långt längre in på piren så fanns det både el och vatten men vi hade inte tillräckligt med vattenslang och elkabel för att nå uttagen. Men vi var flera båtar med samma behov så gemensamt kunde vi skarva ihop så att vi kunde få både el och vatten efter ett par dagar. Plötsligt så kändes livet lite lättare igen. Tillsammans med Frida af Wisby så tog vi bussen upp till Delphi. Här finns ruiner efter bebyggelse som var över 2000 år. Det är ett stort område att besöka samt även ett museum. Det här är ju platsen där det skall ha funnits ett orakel, men det var då det. Delphi ligger ganska högt upp och utsikten härifrån är hänförande.
I hamnen där vi legat är det ganska få turister, men i Delphi var det gott om turister från hela världen. Kontrasterna var stora. Runt Itea är det gott om olivodlingar och vi anade inte att det kunde finnas så stora odlingar. Här gränsar vi till Greklands största område för olivodling, ca 55 kvadratkilometer och 1,2 miljoner träd. Man kan förstå att de behöver lite hjälp med skörden från några pensionärer från Sverige!
Många av träden är gamla och 70 % av träden anses vara hundratals år gamla. Eftersom vi har blivit kvar här i flera dagar så har det blivit flera promenader i de ändlösa olivlundarna. Men det händer alltid något, häromdagen kom en båtgranne från den här båten:
och gav oss en stor bit (kanske 1,5 kg) djupfryst tonfisk. Alla båtarna utefter piren fick en stor bit var. Tur skall man ha. De kunde tydligen inte spara fisken till nästa års charter verksamhet. Så vi kunde frossa i tonfisk, mums.
Efter en hel vecka lade sig äntligen den nordliga vinden och vi kunde lämna kajen i Itea och gå mot Korintkanalen. Det blev varierande vindstyrkor och riktningar under seglingen men till slut kom vi fram till detta 130 år gamla mästerverk, Korintkanalen som delar av Peloponnisos med övriga fastlandet Grekland. Kanalen skapade en för den tiden viktig genväg från östra till västra Grekland. Kanalen är 3.2 nautiska mil lång, 25 meter bred och högsta höjden på de lodräta kalkstensväggarna är upp till 79 meter. Man passerar under flera broar och även 2 stycken sänkbara broar i vardera änden av kanalen.
Man betalar en avgift beroende på båtstorlek som är ganska hög. Men det måste gå till underhållet av denna gamla kanal. Vi fick gå i kolonn med 3 andra båtar och ligger nu ankrade på östra sidan. Nu har vi ett par dagar på oss innan vi skall hämta upp Lotta och Robban, de kommer segla med oss under en vecka. Det ska bli så trevligt att ha dem ombord igen. Även om det blivit svalare så är det fortfarande 24 grader i vattnet så det är fortfarande skönt med ett dopp.
Under vår segling har vi träffat segelbåten "Lazy Frog" flera gånger, de avseglade från Sverige samma år som vi. Det är alltid lika trevligt att träffa Anki och Janne men i höst har vi inte träffats fastän vi låg upplagda på samma marina under sommaren. Anki har skrivit en trevlig artikel om långseglarlivet på Freedom Travel, https://www.freedomtravel.se/2026/09/dromlivet-har-ocksa-en-baksida-om-livet-som-langseglare/
Vi håller med om hennes tankar om livet som "längeseglare", läs gärna artikeln.
För tekniknörden
På vår motor sitter det två generatorer, en 12 volt för startbatteriet och en kraftigare på 24 volt och 80 ampere för allt annat. I generatorn sitter det en regulator som skall begränsa spänningen till 28,5 volt, men vi hade 31,5 volt när jag upptäckte detta. Jag vet inte när detta började, vi har inget system som varnar för hög spänning. Efter att jag upptäckte det så körde vi bara motorn på lägre varv och belaste generatorn lite extra genom att slå på inverten och koppla in en varmluftsfläkt. Jag antar att risken är att spänningen kan bli riktigt hög om generatorn inte belastas och då kan saker börja ta skada av för hög spänning. Men bilfirman bytte regulator och tillsammans med arbetet kostade det bara 150 €, så jag tycker att vi kom undan riktigt billigt den här gången.
—----------------------------------------------------------------------------------------------------
A Pause in Paradise!
We have now passed through the Corinth Canal, which was one of the goals of our autumn sailing trip. But first, a look back:
You can't control the weather, nor can you predict what's going to break next. We've had to stay in the same harbor a bit longer than planned—first because our alternator needed repairs, and then because the wind was too strong to move on.
After Trizonia, the plan was to head to Itea, as it offers access to Delphi. The day before we arrived in Trizonia, the skipper noticed that the voltage in our house batteries was a bit too high. The diagnosis was that the alternator's regulator wasn't limiting the voltage as it should; essentially, we were charging the batteries "too" well. If the voltage rises too high, onboard equipment could be damaged—a situation that would be both costly and troublesome. So, we contacted a shop in the small town of Itea that specialized in automotive electrics, and they promised to help us replace the alternator regulator. But tradesmen are kings in their own right, and the whole process dragged on. We first contacted the shop on Monday morning, and the job was finally finished on Friday morning. Then there was the weather: when we arrived in Greece, there was still a heatwave, but now strong winds were blowing from the north. We've experienced strong northerly winds that have been unusually cold—perhaps 12°C at night and 18–20°C during the day when the sun comes out. But the wind has a cooling effect, so it doesn't feel very warm when it's blowing. In Itea, we were moored against a concrete pier, so it was safe and free from any real waves. But sometimes the rig howls, and the boat heels over from the wind pressure. So, it wasn't exactly comfortable, but still okay. When we arrived in Itea, the batteries weren't fully charged and our water supply was running low. We had to ration both electricity and water. Further along the pier, there were hookups for both, but we didn't have enough hose or cable to reach them. However, since several other boats had the same needs, we pooled our resources and connected extensions, allowing us to access both electricity and water after a couple of days. Suddenly, life felt a bit easier again. Together with the crew of *Frida af Wisby*, we took the bus up to Delphi. The site features ruins of a settlement dating back over 2,000 years. It is a vast area to explore, and there is a museum as well. This is, of course, the place where an oracle once resided—though that was a long time ago. Delphi is situated quite high up, and the view from there is breathtaking. There were very few tourists in the harbor where we were docked, but Delphi was teeming with visitors from all over the world; the contrast was striking. The area around Itea is full of olive groves—we had no idea such massive plantations existed. We were right next to Greece's largest olive-growing region, covering about 55 square kilometers with 1.2 million trees. You can see why they might need a little help with the harvest from a few Swedish retirees! Many of the trees are ancient; in fact, 70% of them are estimated to be hundreds of years old. Since we ended up staying here for several days, we took plenty of walks through those endless olive groves. But something always turns up; the other day, a neighbor from this boat:
...came over and gave us a large piece (about 1.5 kg) of frozen tuna. Every boat along the pier received a large chunk. We got lucky. Apparently, they couldn't keep the fish for next year's charter season. So, we got to feast on tuna—yum!
After a full week, the northerly wind finally died down, allowing us to leave the quay in Itea and head toward the Corinth Canal. We experienced varying wind speeds and directions during the sail, but eventually, we arrived at this 130-year-old masterpiece: the Corinth Canal, which separates the Peloponnese from the rest of mainland Greece. At the time of its construction, the canal created a vital shortcut between eastern and western Greece. It is 3.2 nautical miles long and 25 meters wide, with sheer limestone walls rising up to 79 meters high. You pass under several bridges, including two submersible bridges—one at each end of the canal. There is a rather steep fee based on boat size, but presumably, the money goes toward maintaining this historic waterway. We transited in a convoy with three other boats and are now anchored on the eastern side. We have a couple of days to spare before picking up Lotta and Robban; they'll be sailing with us for a week. It will be wonderful to have them on board again. Although the air has cooled down, the water temperature is still 24°C, so a dip is still delightful. During our voyage, we have run into the sailboat "Lazy Frog" several times; they set sail from Sweden the same year we did. It is always a pleasure to meet Anki and Janne, though we didn't see each other this autumn, even though we were hauled out at the same marina during the summer. Anki has written a nice article about the long-distance sailing lifestyle on Freedom Travel: https://www.freedomtravel.se/2026/09/dromlivet-har-ocksa-en-baksida-om-livet-som-langseglare/
We agree with her thoughts on life as long-distance sailors—we highly recommend reading the article.
For the tech geek.
Our engine is fitted with two alternators: a 12 volts for the starter battery and a more powerful 24 volts and 80 amps for everything else. In the generator there is a regulator that should limit the voltage to 28.5 volts, but we had 31.5 volts when I discovered this. I don't know when this started, we don't have a system that warns of high voltage. After I discovered it, we just ran the engine at lower rpm and put a little extra load on the generator by turning on the inverter and hooking up a hot air fan. I guess the risk is that the voltage can get really high if the generator is not loaded and then things can start to get damaged from too much voltage. But the car company replaced the regulator and together with the work it only cost €150, so I think we got away really cheap this time.